Trevligt avslut

Etiketter

, ,

Var ute med Ziki förut ju som busade runt med din kära Tommyflaska så jag filmade en snutt som finns på Instagram (länk finns på sidan, lyckades inte flytta den hit). Jag la upp den i en Welshgrupp på facebook och kommenterade även ett foto på en vältrimmad welsh till skillnad mot vad Ziki är och frågade om nån kunde beskriva var det ska vara klippt mm då jag vill lära mig. En tjej svarar och frågar var jag bor. Själv bor hon en bit utanför stan här och har en av Freyas valpar. Dvs Zikis största kärlek och mamma till den enda kull han kommer att få göra. Inte nog med det, hon erbjuder sig att trimma Ziki samt visa hur man gör! Kan det bli bättre? Så i slutet av månaden ska vi få ordning på lurvpelle samt träffa en av Freyas valpar, även om hon är stor nu. Ibland har man tur!

Nu ska jag kolla om Ronja ska traska hemåt så vi kan slå 2 flugor i en smäll. Få hem ungen o nattrasta Ziki.

image

Ziki och hans bärflaska Tommy

 

 

 

Ingen särskild dag bara tisdag

Etiketter

Idag har det varit en alldeles vanlig tisdag, har inte hållt många knop idag inte. Tagit gårdagens disk, suttit på balkongen, vilat, ätit piroger eller vad var Ronja o jag byggde ihop, diskat efter maten och traskat med Ziki. Tog ett 45min varv som mln kropp surade över så jag fick feber. Kan bli galen på alla febertoppar jag får i tid och otid! Läst o druckit kaffe har jag ju gjort så klart. Börjat på en bok om en kvinna som pratar med sin döda mormor mest hela tiden och som jag hoppas blir bättre när jag kommit en bit till.  Avskyr böcker som låtsas vara bra när man läser vad de handlar om och sen inte uppfyller kraven!

Micke jobbar 24timmars pass, Pixie är hos pojkvän o Ronja ska snaet ge sig ut med sina kompisar. Själv ska jag ta Ziki en snabbis o sen kolla på Animal Planet och sova. Är helt klart sömnmedel i antibiotika

 

 

Dåligt med uppdateringar och väntan

Idag ser jag att jag sist var här i juni och skrev så här går visst tiden fortare än man tror:) Annars känns det mest som jag väntat idag. Skulle till vårdcentralen för att kolla om jag fått urinvägsinfektion och var på busshållplatsen i tid men busskrället hade redan gått… Under sommaren går bussen var 20 minut vilket innebar att om jag skulle vänta på nästa skulle jag inte hinna, som tur är går det en buss till förbi som går var 30 minut men som stannar på ett helt annat ställe som jag med mitt lokalsinne knappt hittar ifrån men med lite väganvisningar från Micke kom jag fram bara 5 min senare än vad de rekommenderat för provtagning 30 minuter innan jag skulle träffa min underbara läkare. Så det var bara att sitta o vänta för provet gick blixtsnabbt att ta.

Han är otroligt trevlig min doktor och jag,mamma och min låtsaspappa har haft honom sen1980! Jag har dock haft ofrivilliga byten av vårdcentral innan man fick välja och de inte längre gick på att jag glömt byta till närmaste. Så han känner mig rätt väl, jag hade uvi och fick nån antibiotika och påfyllnad av några andra. Sen gick jag till bussen som går oftast vilket är var 20 minut. Givetvis kommer bussen åkande innan jag hann fram till hållplatsen så det var bara att slå sig ner för 20 min väntan till…

När jag väl kom hem hade Micke varit jätteduktig och borstat Ziki, dammat och dammsugit i hall och vardagsrum! Så snällt och duktigt! Egentligen ska man väl inte skriva att det är snällt eftersom han då framstår som en som aldrig gör något, men när han har jobbat som han gjort i 11 dar och fått ihop 120 timmar och sen bytt jobb och ska lära sig nya människor och hur de fungerar, hur de gör där eftersom de inte jobbar med Tba o Pbs som är bemötandeplaner och jag är hemma hela dagarna är det snällt. Förvisso har jag varit extremt dålig både fysiskt oxh psykiskt men ändå… Jag är den som skött den biten innan njurarna började krångla och psyket gick in i väggen så helt ärligt får jag skitdåligt samvete när han gör det fast samtidigt glad förstås. Tvetydigt som det mesta med mig :)

Annnars har det egentligen inte hänt så mycket här hemma förutom att min låtsaspappa kom med en helt otrolig födelsedagspresent, ett presentkort på 1000 kr där man kan välja massage och en massa annat och så det jag tänker göra. Det blir faktiskt en uppfyllelse av en dröm: Floating!!!!  Än har jag inte kunnat göra det eftersom p-sprutan man inte ska blöda av gör precis tvärtom med mig… Har tagit den ett år och blött i 9 måndader mer eller mindre konstant. Så nu väntar jag på att kunna floata kan jag lova.

Nu ska jag se Djurpolisen men ska försöka skriva i morgon igen.

Onsdagstankar och Erbjudande om Tarot/änglaläsning GRATIS

Skulle ju skrivit mer igår men orkade inte. Vi städade och det känns varje gång och särskilt efter att även ha ägnat oss åt pälsvård på Ziki med.
Idag har jag tvättat 6 maskiner tvätt o i morgon väntar lika många då jag ska köra lakan och handdukar samt det som blev över idag.

Lyckades med konsstycket att försova mig ända till 20 i  tolv o tvättstugan började 12. Streeess då Ziki skulle ut, knäpp hund som aldrig väcker mig hur kissnödig han är… sen sortera tvätten o få upp ögonen med kaffe. Så tvättstugan blev drygt en timme sen.
Har även varit hos Marie i affären och handlat. Ziki blev överlycklig då han fick hjälpa till att bära.

image

Han är så söt när han hjälper till och svansen går för fullt och han trippar fram stolt som en tupp! Fast han är lite rolig, han bär bara riktiga saker. Eftersom han älskar att bära har jag haft en mjuk dummie med mig flera gånger ut. Glöm att han bär! Han tar den i munnen ruskar på den o släpper den. Har jag soppåsar, nyckel i en miniväska eller som idag en kasse med hundmat, vom och bajspåsar så bär han gladeligen. Utan en repa och idag är det ju en befrift då maten luktar gott i påsen. Otroligt festlig vovve.

Nu ligger jag o vilar en sväng o avskyr värk o ångest… Njurarna gör ont, psprutan funkar uppenbarligen inte då endomestrios o mensvärk råder. Ångesten bråkar och hur mycket jag påtalar för den att det finns INGET att ha ångest över vägrar den förstå. Igår öppnade jag dörren för att ta ut Ziki o sen höll jag på att tuppa av pga ångestattack. Fick ta med Micke för att våga mig ut då jag får total social fobi och tycker människor kryllar som myror och jag får ingen luft o panik. Urtramsigt men det bryr sig inte herr Ångest om. Det som retar mig enormt är att jag läst massor med böcker både romaner och självhjälvsböcker o har massor med verktyg både därifrån och från kbt- och act-terapi. Men inte biter det inte, hur mycket jag än försöker. Livet blir inte alltid som man vill har jag märkt men allt har ju en mening men jag undrar verkligen vad meningen med att värka sönder o vara deprimerd och ha ångest. Depressionen som jag inte förstod för 5år sedan fanns. Jag är optimist i grunden och förstod inte hur man kunde må så dåligt att man inte bara kan ”ta sig o kragen” eller rycka upp sig. Men nu vet jag att man kan inte det hur mycket man än vill. Jag har försökt det kan jag lova och även med ångesten. Nä nu ska jag sluta tjata om sånt tråkigt, ska bara tillägga att om det inte vänder med all värk o det andra kommer jag snart inte orka upp ur sängen mer.
Boken jag läser nu, handlar ju om en kvinna med ångest och som tror och lever religiöst. Hon har bott i kollektiv och drivit ett som tar hand om trasiga människor. Hon beskriver så väl och igenkännande hur det känns men sen vänder hon sig till sin Gud och hämtar styrka. Ibland kan jag bli lite avundsjuk att jag inte bara kan tänka så.

Jag har ju en bredare front att be om hjälp eller lägga allt i händerna på eftersom jag tror på fler gudar, gudinnor, änglar och andra väsen…. Ber dem om hjälp gör jag men kan inte lägga allt på dem på samma vis hon gör. Det som är ytterligt intressant gällande hennes tro är att den bekräftar min teori att alla religioner är en fast man väljer ett tolka på olika sätt.

På tal om tro… idag tror jag att min kära sambo äntligen förstått att vi har besök från andra sidan. Han hade varit ute på balkongen och rökt, jag var i köket o Ronja satt i soffan. När han kom in ligger detta på datorn.

image

Det ser ut som någon nonchalant askat på datorn och det ÄR aska. Men Micke hade inte satt sig när han såg det så den kan inte ramlat av honom och som sagt vi röker på balkongen! Jag vet vem som lämnat det då personen rört sig här ett taf. Vaknade med en snutt av Shadow on the Wall med Mike Oldfield o grunnat lite på vad i texten jag skulle uppmärksamma. När askan sen dök upp vet jag precis vem det är men inte fått ordentlig kontakt. Mest troligt för att jag är så stressad o har svårt att gå ner ordentligt när jag mår som jag gör. Men det är bara försöka att vara lyhörd och avvakta. Meddelandet eller budskapet vet jag att jag får på ett eller annat sätt. Spännande är det dock och jag blir alltid lika lycklig när mina alldeles för många vänner och kära släktingar på andra sidan kommer på ett eller annat sätt. <3

Jag ska öva upp min förmåga att våga hjälpa andra att få kontakt. Jag kan det men är drabbad av "men tänk om det blir fel"- syndromet. Som om inte våra stora medium gör fel? I många av Det Okända kan de inte hitta spöket i register utan får anta att det stämmer eller att det kan vara någon som det nästan stämmer med.
Finns mycket jag vill göra med mina mediala förmågor, utveckla dem med hjälp av andra medium via kurser förstås, men även börja våga ta steget att hjälpa andra.

Nu vet jag!! Jag börjar NU!
Jag kommer att för de 10 första som skriver en fråga i kommentaren och om de vill ha ett Tarotkort eller ett Änglakort dra ett och besvara den. Jag svarar INTE på frågor som är han kär i mig, blir det vi o dyl då det gäller 3person och det är moraliskt fel. Däremot om hur du kan dra till dig kärlek genom att agera X. Framtiden 3 mån framåt, frågor om hur, vad du ska göra, tänka på inom alla kategorier.
1. Skriv frågan eller om du bara vill veta allmänt vad de har för budskap till dig i kommentarsfältet.
2.Skriv om du vill ha tarot, ängla eller gudinnekort.
3 vill du ha svaret personligt så bara du ser skriv mailadressen.
4.Återkoppla om det är något du kan ta till dig eller om jag är helt ute o cyklar.
NU KÖR VI! KOM IGEN de 10 första!!
Svaren kommer inom 3dagar troligen tidigare men bättre ta till lite.

Postat med WordPress för Android

Söndag med felinställd kompass

Idag ställde jag nog kompassen åt fel håll… backade ner i min lilla lerpöl av för mycket negativitet och för lite positivitet. Allt jag gjort är att tycka att jag inte kan någonting, mer än att försöka övertyga mig om att jag kan o inte ens det klarar jag. Muttrar surt, vill verkligen ut i ljuset, ut ur mörkret o bort från farbror ångest. Försökt på flera sätt att lura hjärnan men icke, den vägrar tycka som jag vill. Så nu får den vara sur o tråkig för jag går o lägger mig o sover och under natten kommer en förvandling att ske, jag kommer vakna pigg, glad, energisk, värklös. Sprudlande av glädje kommer jag att ta hand om mitt hem o alla dammråttor, få bort tvättberget och stråla av ljus o glädje o sinnesro! Känna lust och vilja att göra saker och dessutom göra dem! Så det så. As I say so shall it be.

Postat med WordPress för Android

Midsommardagens tankar

Just nu sitter jag på balkongen och tittar på hur vacker himlen är.

20140621_211650

 

Helt otroligt vilka färger även om surfplattans kamera inte gör dem riktigt lika fina som de är i verkligheten.

Efter att jag skrev i går fick jag nordens jobbigaste natt, njurarna fick totalt tokfnatt och värkte så jag höll på att krevera, funderade på vad jag skulle göra då jag helst hade velat ringa ambulans och åka in och bli nedsövd för att slippa smärtan! Men det fungerade ju inte eftersom jag var ensam med djuren och inte ville lämna dem själva för jag hade nog inte fått åka hem igen. Så det var bara att försöka göra det bästa av situationen och ta vad jag kunde här hemma o hoppas på att somna. Vilket jag lyckades med framåt tvåtiden för att kvart över 4 bli väckt av telefonen. Det var Ronja som ringde och hade fått jätteont i sin tunga och grät så det skvalade. Hon har haft en ”böld” under ena halvan av tungan då en spottkörtel fick spelet och skickade allt saliv dit och efter en månads väntan fick hon operera upp den i tisdags. Som tur var fick Micke följa med för jag hade svimmat, de lokalbedövade tungan och skar upp bölden som var fylld av slem och saliv och tungor blöder ju extremt mycket så allt var blodigt och jag kan inte se blod live, på tv går det bra men inte annars. Dessutom så sydde de ihop flikarna på sidorna av såret så det var öppet en bra bit rakt upp i tungan då den läker blixtsnabbt. Vilket den faktiskt gjorde i princip över natten för redan dagen efter var det en tunn tunn hinna över. Givetvis har det gjort kanonont och i går hade de ätit massor bla grillat kött så hon hade få en liten spricka i hinnan och sen tuggat på den sidan oxå vilket hon inte klarat tidigare så hon hade träningsvärk i käkmuskeln med. Inte roligt att vara mamma 5mil bort då inte! Men vi pratade en stund och hon tog en värktablett och somnade sött.

Sen var det totalt omöjligt att somna om för värken och för tidigt att ta mer tabletter så jag vankade fram och tillbaka med en övertrött hund hack i häl på mig. Han är bara för söt min lille Ziki, var jag än är i lägenheten är han på samma ställe och la sig o försökte sova för att sedan följa med när jag gick. Klockan 6 i morse kunde jag äntligen fylla på med mer smärtstillande och gick ut på morgonrundan med Ziki och skulle äntligen gå o lägga mig men då var jag så övertrött att sova var en omöjlighet och för att minska risken för sömn snarkade Micke som kom hem vid halv 8tiden efter att ha gått hem från jobbet och katterna roade sig med 3 saker, jaga flugor, slåss med varann eller skrika/jama. Lyckligtvis somnade jag vid 11tiden. Fick sova i dryga 2 timmar o sen vaknade jag av grannens bebis som var jätteledsen. Så dagen idag har tillbringats på oerhört dåligt humör för att jag är så trött och har ont och varevig gång jag nästan somnat har ett litet ljud väckt mig. Men vissa dagar är det så, bara (försöka) gilla läget. 

Har kommit en bit i boken jag skrev om igår och jag hoppas verkligen den översätts och släpps i Sverige. Rae som hon kallas är grymt duktig på att beskriva sin ångest soml7ksom min kommer och går i perioder. Känner verkligen känslorna hon beskriver! Hon är ju mamma till småbarn och när jag läser om dem inser jag att jag saknar tiden när man som mamma är kugghjulet i barnens liv, att vara behövd hela tiden för att det ska fungera. Nu är jag ju fortfarande mamma och behpve men långt ifrån i den utsträckningen. Mina tjejer är ju snart 18 och 21, lagar bättre mat än jag och behöver inte vaktas på lekparken, de behöver inte ha mamma med för att åka och bada eller borsta tänderna :) Men jag insåg att jag faktiskt saknar det! Tur jag får barnbarn i november, fast det är en lite konstig känsla, herregud jag är gammal ju:) fast det känns som jag väntar på att bli vuxen :)! Jag tror den känslan lite hör ihop med min längd, jag är 155 cm och således i jämnhöjd med ett barn på mellanstadiet och alla som är längre än mig är lättare att se som vuxna. Kanske inte lätt att förstå hur jag menar men om jag försöket förklara det så här: När jag jobbade var min teamledare lika gammal som mig men 25cm längre och således vuxen (dvs som ens föräldrar). Sen är jag ju inte mindre vuxen för det men jag inbillar mig att längre personer är vuxnare än jag. Snurrigt värr fast jag samtidigt tror/vet att min pappa på 71 oxå undrade när han skulle bli vuxen och inte bara äldre..

Boken väcker oerhört många minnen och tillbakablickar och en del riktigt smarta sätt att tänka på i svårare stunder, hon är kristen och tror på kyrkans Gud, men jag kan applicera samma saker på det jsg tror på. Jag tror det finns en högre makt men kan inte förlika mig med Gud som kyrkan ser på saken. Jag tror på att det finns flera gudar och gudinnor, änglar, att allt levande har en själ, att vi har guider eller om man vill kalla dem vägledare, skyddsänglar, totem/kraftdjur så jag har en tro som är en blandning av flera religioner.  Den högsta makten är nog närmast indianernas Watantanka, jisses så svårt det är att förklara sin tro i ord! Enklast kanske är att säga att jag är en vit häxa eller en ljusarbetare fast  jag har många mörka sidor med. 

De mörka sidorna fick jag lära känna när livet var som jobbigast och idag har jag en massa erfarenhet jag aldrig fått utan den tiden och jag fick som sagt inse att jag kan vara både elak och ondskefull. Inte något att vara stolt över men jag har i alla fall vetskap om hur jag kan vara och att jag inte alltid reagerar och agerar som jag trott jag skulle göra. En nyttig läxa. Nu är jag så trött att jag undrar om jag ens vet vad jag svamlar om så jag ska göra ett nytt försök att få lite sömn. Värken är just nu på uthärdlig nivå vilket jag är tacksam över.

Ska bara skryta om att Ziki blivit fantastisk duktig vid hundmöten. Idag tittade han bara på en schäfer och en liten hund som vrålskällde på honom. För ett halvår sedan hade han svarat upp och börjat mopsa tillbaka! Stolt över min fina trogna vän <3 <3

 

 

 

Tillbaka hoppas jag!

Jag har inte skrivit på länge typ sen i april då jag har haft en tuff period med värk, tillbakagång i depressionen och en extrem ångest men hoppas att åtminstonde ångesten ger sig. Att känna att man inte har någon kontroll över sina tankar är inget jag uppskattar! Det har varit jobbigt på flera plan då mamma skulle fyllt 70år den 2juni och firade 1år i himlen den 7 juni. Framför allt var tiden mellan den 22maj då jag fyller och den andra juni eftersom jag borde fixat med att anordna ett firande för henne. Men när hon väl fyllde insåg jag att Mamma fick fira med sin mamma, pappa, låtsaspappa, sin mormor och morfar och sin lillebror så då kunde jag inget göra mer än att glädjas för hennes skull. Vet att hon saknat framför allt sin morfar August och deras tradition att plocka liljekonvaljer som de gjorde när hon var liten.
En enorm fördel att tro på ett liv efter detta och att själen lever på andra sidan!

Jag började läsa en bok idag som heter Tree as tall as mountains av Rachel Devenish Ford som är hennes blogg från 2005 och framåt. En kvinna som liksom jag lider av ångest och depression när hon började skriva och som i förordet berättade att hon skrev sig ur ångesten genom att varje dag skriva om dagen och när hon gjorde det dels letade efter bra saker hon gjort och dels genom att spela upp dagen framför sig och se på den utifrån och även dela med sig av sina tankar och känslor. Jag hoppas hon kan inspirera mig att göra detsamma.
Jag är nämligen världsmästare i att inte vara nöjd med vad jag utför under en dag. Oavsett vad jag gjort tänker jag alltid: fast det hade varit bättre om jag gjort den saken också! Det hade jag minsann gjort förr eller det gör ju alla andra..
Nu ska man ju inte jämföra sig med andra och jag är bättre på att inte göra det än att inte jämföra mig med mig själv. I maj i år ”firade” jag, ångesten o utmattninsdepressionen 5år tillsammans. Hipp hurra INTE.
För innan jag slog ihop en morgon i maj i köket jobbade jag heltid, cyklade dryga milen till jobbet o från jobbet, tog hand om barn och hem trots fibromyalgi samt levde i en totalt urfuckad relation med min man. Det är inte så kul att jämföra med idag då gå ur sängen kan kosta all energi. Dock ska inte hela skulden läggas på depression och ångest utan det är njurvärken som slår ut mig. Vi har inte 5år förräns i september… Inte klokt att jag inte lärt mig acceptera min situation bättre på 5år! Snacka om smått trögtänkt och fruktat envis!
Fast utan envishet hade jag nog varit mycket mer illa ute. När jag tänker tillbaka på åren som ledde fram till mitt möte med väggen undrar jag hur i hela friden jag orkade andas! Det var total kaos överallt omkring mig, svårt sjuka vuxna, ett syskonbarn med leukemi som dessutom föddes med hjärtproblem, barn som mådde otroligt dåligt över allt som hände i familjerna. Men de flesta av oss stod upp och tog ett andetag i taget, tills flera av oss rasade ihop men tack och lov har de andra rest sig upp nu mer eller mindre. Tror jag är ensam kvar att inte repat mig men som sagt, jag fick ju min njursjukdom att tampas med och som ingen än kommit på hur man ordnar mer än dränker värken med tabletter som ökas på när värken går igenom eller kroppen vant sig vid styrkan. Ja, en av de andra vuxna som var sjuk under tiden innan mig är inte heller helt frisk från sin depression men extremt mycket bättre. Kan bara skaka på huvudet åt det som var för skulle man berätta exakt hur det såg ut skulle ingen tro det var sant.  Dessutom skulle det göra mer skada än nytta i dagsläget att visa allt. Men en dag i framtiden ska jag tala om exakt allting i någon form, om det blir en bok eller på annat sätt åtetstår att se.
Oj vilken utsvävning det blev, jag skulle ju bara berätta om att inte vara nöjd… Många ord som vill ut ur skallen idag tydligen:)

Men nu lämnar vi tråkigheterna bakom oss, det är ju midsommar trots allt och då ska man ju fira!
Jag firar att jag vill skriva igen och att jag har ätit färskpotatis och gräddfil och gräslök och kött med jordgubbar och glass som efterrätt. Mycket mumsig middag innan Micke åkt för att jobba natt vilket han gör hela helgen. Barnen är på varsitt håll, en med pojkvännen och en på landet hos sin klasskompis. Så här hemma är jag och djuren och vi bara är. Bäst att passa på att njuta av det när jag faktiskt unnar mig det utan dåligt samvete för att jag inte har tvättat eller dammsugit!

Under tiden jag varit frånvarande här har jag funderat massvis på hur jag ska få ihop det jag gör och känna mig nöjd med det och hur i sjuttsingen man har rutiner som fungerar tidsmässigt med Mickes jobb, sommarlov och sen skola. Men Micke förenklade det hela genom att få ett årslångt vikariat!! Så nu blir den biten enklare när han går på schema och när han jobbar natt så jobbar han 24timmars pass och sover nattetid. Underbart skönt dels att veta att han har jobb (nu går han på timvik o vet aldrig hur en månad ser ut i förväg) och att tiderna passar mig bättre :)
Nu går det ju åt en natt att vara uppe länge på så han kan sova länge dagen innan jobbet, sen är han på jobb och sen måste han sova länge efter. Jag är egentligen en nattuggla och vänder dygnet blixtsnabbt åt det hållet men har jätteproblem med att vända det rätt. Nu sover vi ju i vardagsrummet så det blir naturligt att jag är uppe med honom och sen ska jag masa mig upp för att vovven ska ut och när det är skola så ska Ronja upp. Trots att hon blir 18 i september väcker jag henne och så käkar vi frukost ihop. En mycket trevlig morgonritual innan man går ut. Sen är jag såklart väckarklocka åt Pixie o Micke med när det behövs snäll som jag är. Kontrollbehov till viss del och skadeglädje till viss del när jag låser ytterdörren o går o lägger mig hehe.
Nu ska jag sätta mig med boken och inspireras till mer skrivande, en kopp kaffe o en cigg o njuta av kvällssolen på balkongen.

Ha en härlig midsommarhelg och ta det lugnt med drickandet och om du är ute på vägarna (nykter så klart) så kör försiktigt.
Stora Kramar

image

Postat med WordPress för Android

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 483 andra följare